Folke Hammarsten - född 1943 i Vaplan, Jämtland.
Konstnärliga utbildningar
Inredningsarkitekt - Indendors ark akademiet 1965—1970.
Västerås konstskola 1979—1981.
Medlem i Västerås konstnärsförening och Konstnärernas Kollektivverkstad.
Västerås stads Kulturstipendium 1990.
Separatutställningar
2009 - Konstnärsföreningen Västerås - Visa/dölj recension
Abstrakta bilder lyfter utställning
Hammarsten har ett förvirrande stort utbud, i teknik håller han sig till endast olja och akryl men i motiv växlar han ivrigt mellan genrerna.
Där det är svårt att vara helt säker på äkthet och inlevelse är i bilderna med människoliknande varelser. Kropparnas förvrängningar känns omotiverat tillgjorda. Men där finns ett undantag, och det är märkligt att det rör sig om samme konstnär, nämligan bilden med titeln "Esprit". Dess kvinnofigur är fylld av energi inifrån.
Naturtolkningarna är genomgående genuina. även här är han ojämn, men då gäller det motiv, inte kvalitet.
Landskapsbilderna är aldrig direkt avbildande, men alla är trovärdiga. I några av dem fångar Hammarsten årstidsfärger och miljömarkörer och lägger till personliga formuleringar, kanske en förstorad detalj som understryker lokalkänslan, kanske geometriska mönster, som om han vill sortera och kontrollera den ostyriga naturen.
Ett par små motiv är utsökt avskalade, med få detaljer, medan andra, större, är fyllda av livliga rörelser och lekfulla associationer till fågelvärlden.
Som abstrakt målare blir Folke Hammarsten riktigt intressant. En av hans bästa bilder är "Karon", en blodröd kantig kropp i en blå massa. Är det färjkarlen som stakar sin båt över dödsfloden Styx? Det vilar både frejdighet och ödesmättnad över bilden.
Flera andra abstrakta motiv, som "Sprängkraft",
"Gul rapsodi" och de stora bilderna med italienska antydningar, lyfter utställningens värde.
Birgit Ahlberg-Hyse. VLT nov 2009
1997 - Bild & Form Slottsgatan Västerås - Visa/dölj recension
Känsloladdat måleri i sprakande färger
Med oljefärgens hjälp, med laseringar och ett fritt flödande arbetssätt formulerar Folke Hammarsten intuitionens strukturer i sina målningar. Hans former är mer eller mindre igenkännbara. Liksom färgerna bygger också formspråket på kontraster: utbuktningar som blir urgröpningar, utväxter som förvandlas till skrevor och snitt, svällande massor som genomfars av kilar.
Färgerna pyr och glöder, krapplack och grönt, kadmiumgult och ultramarin, varandras fiender men också komplement. Som på scenen i en teatersalong möts de, man känner konfrontationens intensitet och smärtan när de tränger in i varandra. Men väl på plats tycks de bilda en fungerande enhet. De formar sig ett rum och uppträder emellanåt som ansikten eller figurer med lustiga namn.
Det finns en spänst över ytorna i dessa målningar som får formerna att sträcka på sig, landskapen att ivrigt kasta sig mot höjden eller med behag dra sig tillbaka mot djupet. Men det händer att berättelsen stannar i närplanet, ett smärtsamt ansikte stirrar mot oss då eller ett poetiskt landskap får oss att känna mjuka dofter.
Ibland avstannar rörelsen. Formerna, som vuxit enbart genom färgernas utbredning, går vilse. Då har de inget att säga, de blir inåtvända och stumma. Men den risken får man ta med detta förhållningssätt inför målandet som för det mesta ger vibrerande livfulla ytor och sprakande berättelser om färg och materia.
Kristina Mezei
1990 - Västerås stadsbibliotek.
1987 - Bild & Form Badhusgatan Västerås - Visa/dölj recension
Rumsliga bilder
Folke Hammarsten, som fått utbildning vid Västerås konstskola, har tidtals varit verksam som scenograf och det är väl inte utan att det i hans målningar, som inte avbildar eller refererar till något tidigare sett, ligger något av den rumsbildningens problematik som skulle kunna gälla teaterscenen även om hans bilder givetvis endast har två dimensioner. Så tycks mig hans "Bastion" med sina skärmliknande plan kunna överföras till scenrummet och det är inte heller svårt att se "Bernardas hus" som en idé för teatern.
Med avgränsade, fyrsidiga plan i skiftande röda toner bygger han upp kompositioner som "Abstrakt" eller "Polyfonisk komposition" medan han i bilder där räta linjer och plan ställs mot böjda som i "Komposition" och "Impromptu" valt en svalare gråstämd kolorit.
Flera av hans bilder har titlar som hämtats från musiken och det skall nog ses som en fingervisning att de bör avläsas ungefär som vi lyssnar till musik - med rytmer och klanger bildar de sin egen verklighet.
Det är ett måleri som inte saknar stämningsvärden även om det till stor del är formala och kompositionsmässiga avgöranden som format bilden.
Lass Lassen VLT okt 1987
Samlingsutställningar
Ett antal jurybedömda julsalonger och grupputställningar på bland annat Bild & Form och Konstnärsföreningen.
2007 - Virsbo konsthall Västeråsare.
2006 - Arboga konsthall Västeråskonstnärer.
2004 - Stockholm art fair (Konst i Västmanland).
2002 - Vads kvarn med Henrik Ström - Visa/dölj recension
Två konstnärskap möts i Vads kvarn
Skulptur möter måleri, form på duk möter form i brons, trä och plexiglas. En utställning i Vads kvarn, med verk av konstnärerna Folke Hammarsten och Henrik Ström, blir en färgstark kraftmätning.
På Kristi himmelsfärdsdag är det vernissage i Vads kvarn och det är inte utan att en del av Henrik Ströms skulpturer förefaller vara just på himlafärd. Nästan svävande, prövande tyngdlagen, är de på väg någonstans.
Folke Hammarsten står för ett kraftfullt måleri i starka färger. Han har gått från det rent abstrakta till ett mer symbolmättat måleri med djur- och människogestalter.
De båda konstnärerna har genom åren träffats inom Västerås konstnärsförening. "Under de senaste åren har vi då och då talat om att ställa ut tillsammans, men inte förrän vi sammanförde skulpturerna med målningarna insåg vi att de har något av samma linjespråk", säger Folke Hammarsten.
Ingalill Forss Norberg
2002 - Allkonstverk på Sinnenas rum i Kopparlunden, Västerås.
Musik till ett 20-tal av mina målningar - Visa/dölj recension
Premiär på Sinnenas rum.
Arton föreställningar på Culturen i Västerås.
Går det att gestalta tavlor med hjälp av musik, sång och ljus? En sextett från Västerås beslöt sej för att utifrån 18 målningar av Folke Hammarsten spränga ramarna och ge sig i kast med något de aldrig gjort förut. Resultatet blev Sinnenas rum.
När vi närmar oss en av kulturhusets svarta boxar, möts vi av tonerna i Nystroems nocturne. Vid den svarta flygeln sitter pianisten Jan Bülow och bredvid honom slagverkaren Reinis Zarins. På den röda mattan som löper diagonalt över golvet står sångerskan Deborah Henriksson. Sjungande rör hon sig mot en av de stora oljemålningarna som står vid mattans början.
Tavlorna längs väggarna och på golvet har tillkommit under mer än ett decennium. En stiliserad människa med drag av hällristning, långhalsade blåfåglar i en gul explosion, skimrande bilder i mörkt grönt som övergår till ett rosaskimrande dis. Folke Hammarsten vet vad han ser i sina bilder, men poängterar att ingen tolkning är riktigare än någon annan. Vi kan uppleva bilderna olika, på vårt eget sätt.
Scenografen Charlie Hellberg som stått för idé, rum och ljussättning, påpekar att ljuset spelar en viktig roll i föreställningen. Rummet förefaller växa, samtidigt som tavlorna projiceras på väggar och publik.
Arbetet med Sinnenas rum liknar ingenting jag jobbat med tidigare säger regissören Billy Nilsson. Det gäller att hitta nya möjligheter. Förmodligen handlar det om föreställning som aldrig blir färdig, utan kommer att förändras hela tiden. Inte minst beroende på publiken.
Kersti Bergold (utdrag ur reportage i VLT, 31 oktober 2002)
2000 - KC Göteborg med Thelma Blomstrand och Helen Ekholm.
1997 - Konstfrämjandet Västerås - Visa/dölj recension
Upphöjt antydande och universellt vittfamnande
Folke Hammarsten greppar efter allvarsamt upphöjda begrepp, värden som sedan romantiken och modernismen gett måleriet andliga dimensioner och mer eller mindre abstrakta formuleringar.
Hans färg vibrerar av kampen mellan jordfärgernas murrighet och det himmelskas ljusa toner. Hans former är antydda, vagt gestaltade, ja näst intill slappa och kraftlösa fastän de har en tung börda att bära: existensiella frågeställningar, livets våndor och förhoppningar om lycka och befrielse. Jag frågar mej om en uppstramning skulle kväva eller ge ett lyft åt detta självförtärande måleri?
Kristina Mezei
1989 - Fagersta konsthall med Björn Ove Andersson.
1986 - Västerås Konstmuseum: 7 Västeråskonstnärer.
1985 - Karlstad konsthall med Västeråskonstnärer.
1983 - Köpings konsthall med Lisbeth Grando och Gerd Särenfors.
Representerad
Karlstad kommun.
Västerås kommun.
Västerås Konstmuseum.
Västmanlands läns landsting.